Om Blanceflor

Vem var damen med det långa krångliga namnet?Blance

Blanceflor föddes i Siena, Italien, 1891. Hon var dotter till friherre Carl Bildt och hans maka Alexandra, född Keiller. Hennes far tjänstgjorde som envoyé och minister vid den svenska beskickningen i Rom under åren 1889-1920. Han var även en framgångsrik historisk forskare och författare, invald i Svenska Akademien, filosofie hedersdoktor samt hedrad med en gatuskylt i Rom: Via Carlo de Bildt. Han bodde i Rom till sin död 1931. Carl Bildt var son till f.d. statsministern friherre Gillis Bildt.

Blanceflor växte sålunda upp i ett kulturellt rikt hem och fick en allsidig utbildning. Hon talade flytande italienska, franska och engelska. Fast hon var född i Rom och aldrig bott i Sverige annat än under kortare perioder, talade hon även utmärkt svenska. Blanceflor var en mycket uppskattad person i dåtidens kulturella liv i Rom.

‘La principessa’

När Blanceflor var i 20-årsåldern fattade hon och en ung italiensk prins tycke för varandra. Hans namn var Andrea Boncompagni-Ludovisi och de beslöt att gifta sig med varandra. Det var år 1913. Men i dessa kretsar var det inte så lätt på den tiden. Prinsens föräldrar hade nämligen kommit överens med en förmögen amerikansk familj, Preston, om att prins Andrea skulle äkta deras dotter Margeret Preston Draper, vilket skedde år 1916.

I överenskommelsen ingick dock att om äktenskapet blev barnlöst och om prinsen så önskade skulle äktenskapet kunna upplösas efter tio år. Prinsen skulle då erhålla två stora truster i Amerika samtidigt som Margeret Preston Draper skulle få behålla sin prinsesstitel.

1924 annullerades äktenskapet och samma år gifte sig prins Andrea och Blanceflor, som hade väntat på sin prins i tio år. Det blev ett mycket lyckligt äktenskap.

Stiftelse för forskning och utbildning

Blanceflor och prins Andrea fick inga barn och när prins Andrea dog 1948 ärvde Blanceflor de amerikanska trusterna, huset på 18 Via Boncompagni i Rom där Blanceflor bodde samt en jordegendom i Umbrien. Hon köpte dessutom senare en villa i Albanerbergen, La Sosta. Hennes livsföring var präglad av forna tiders normer.

Blanceflor gifte senare om sig med den italienske advokaten Adolfo Gancia som hon också överlevde, han dog 1966. Blanceflor själv avled 1972. Hon är begravd i Rom bredvid sina föräldrar.

Huset i Rom donerades till bildandet av ett centrum för stöd till kultur och innehåller idag ett museum som efter omfattande restaurering invigdes år 1995.

Redan år 1955 hade Blanceflor inrättat den stiftelse för vetenskaplig forskning och utbildning som hon gav sitt namn. Under hennes livstid var stiftelsen av blygsam omfattning, men efter hennes död fick den, tack vare hennes testamente, en betydande del av egendomen i de amerikanska trusterna och en del ytterligare tillgångar i Schweiz och Sverige.